Jag glömmer aldrig Matte Lindberg

Matte Lindberg 6-1, Matte Lindberg 6-1, Matte Lindberg 6-1...

Med det mantrat har jag bearbetat gårdagens förlust. Självklart borde jag har förstått att Färjestad - mitt hatobjekt sedan barnsben - inte skulle klara av att leverera. Men jag släpper den missen nu. Bättre att tänka på något positivt, och det är då Matte Lindberg poppar upp i huvudet.

Det var 1989. Pappa och jag hade åkt till Karlstad för att titta på FBK-AIK. Sittplats, bakom målet där AIK skulle anfalla två gånger. Och vilken fest det blev. AIK pulveriserade kaffebönorna i tre perioder. När slutsignalen gick stod det 1-6 på resultattavlan, och Matte Lindberg hade gjort två av målen. Ett av målen är än i dag det vackraste hockeymål jag någonsin sett. Nummer 19 tog fart i egen zon, åkte solo över hela banan och lekte in pucken i nät. Mot FBK, i den där förbaskade isladan. Jag kommer på mig själv med att le bara jag tänker på det. Matte Lindberg.

För övrigt konstateras att Wickan, efter att ha kallats apa i förrgår, nu även har blivit kallad struts. What's next? PG är ett självspelande piano just nu och vi andra bara låter honom hållas. 167 kronor kvar nu bara. Henke Söder har fått lite (tillfälligt?) grus i maskineriet och enligt rykten planerar Meisels att gå in hårt (dvs satsa tre kronor) på en singel i kväll.

Och jag då? En tredjeplats för tillfället, 500 coronas på kontot, och hade det inte varit för det där jävla Färje...

Matte Lindberg 6-1, Matte Lindberg 6-1, Matte Lindberg 6-1...